I dagarna kan man läsa om hur M tillsammans med SD vill minska flyktinginvandringen. Anledningen till detta är att det inte går att integrera så många i samhället på en gång.
Tänk dig nu att du sitter i en livbåt tillsammans med din egen och tre andra familjer mitt ute i Atlanten. Ni är utmärglade, har gemongått enormt lidande och allt hopp om räddning känns oändligt långt borta. Plötsligt händer det som ni inte trodde kunde hända, ett fartyg skymtar vid horisonten. Äntligen kommer ni och de andra familjerna undsättas, glädjen är enorm för trots allt lidande kommer det bli bättre. De andra familjerna tar sig tryggt ombord, men när ni ska gå ombord står en kapten vid religen, en fetlagd man med tom blick. Hans släpiga uppsyn faller på er och han säger att ni inte får komma ombord. Det finns redan för många av er säger han. Det är för dyrt och obekvämt att ta ännu fler. Men var lugn säger han, det kommer säkert fler fartyg.
Det handlar inte om att integrera människor, det handlar om att rädda livet på människor. Något som är vår skyldighet som medmänniskor. Ingen väljer att fly sig eget land till ett främmande kallt land i norden. När ens hemland slås i spillror gör man allt för att skydda sig själv och sin familj. Skulle du själv inte göra vad som helst för trygghet?
Idag känns Sverige kallare än någonsin och medmänskligheten känns mindre för varje dag. Det går inte att kalkylera värdet på ett människa och säga att vi kan bara ta så här många...Sverige lider inte. Inte i ett samhälle med 5 veckors betald semester, rut/rotavdrag och villor för miljoner.